21 maj 2014

äntligen sol


som rubriken lyder äntligen sol!
börjar känna mig piggare mer energi...konstigt vad en sol kan göra energin kommer bara 
UNDERBART
jag är nog som person en väldig tänkare och grubblare...både fördel å nackdel med att vara sådan.saknar någon att hålla handen just nu..trött på singel livet.beror nog på att ööver halva bekantskaps kretsen har en partner,gör ju det inte lättare då man saknar att ha fjärilar i magen.
igår träffade jag min boendestödjare,alla skulle nog behöva en,prata av sig utan att dra slutsatser ja om jag inte mår dåligt. träffar henne 2 dagar i veckan imorgon ska vi ut och gå,bra för mig då jag har lätt att "isolera" mig.
till helt annat min dotter fyller 17 på lördag! 17 år! helt galet vad hände liksom?tiden rusar iväg när man tittar på sina barn..hon är tom längre än mig herrejisses..nästa år fyller hon 18 och jag 40 och lillasyster 30...galet men himla roligt...
sol kramar till er 



19 maj 2014

Efter mycket tänkande

har funderat,grubblat å tänkt väldigt mycket till detta beslut att börja blogga igen..
börjat å avslutat många gånger men nu gör jag ett försök igen :)

ska försöka att vara så ärlig som möjligt men vissa saker kommer jag inte skriva om tex mina barn 
som sagt fyller 39 iår å resan förra å detta år har varit underbart men oxå väldigt tufft privat.
har diagnoserna ADHD och Bipolär 2 (blandtillstånd)både fördelar och nackdelar med dessa diagnoser
den tuffaste diagnosen är den bipolära.. det är en kronisk "psykisk"sjukdom.
 har mått bra i 3 år men iår har den varit i sitt esse på gott och ont.den har "triggats" igång pga stress och jobbiga saker inom familjen, mycket nytt i mitt liv tex ny lägenhet,dåliga rutiner/struktur,nya kontakter inom capio "psyiaktrin"tex läkare och samtalskontakter.
för dem som har bipolär kan en "liten" förändring i livet krascha allt.

 på började en KBT utbildning inom Bipolär,som var väldigt bra och givande då jag träffade andra med samma diagnoser.men tyvärr hade min bipolära redan börjat "rota" in sig i hjärnan...och det slutade med inläggning på Ankaret "psyket" som många "okunniga" kallar det.
Nackdelen med allt detta är att jag är en väldigt social för det mesta glad vill alla väl å vill hjälpa alla,tex mår mina vänner bra mår jag bättre eller som vissa läkare/skötare sagt du ser så fräsch ut! (ursäkta mig om jag vill se fräsh ut å vill duscha "pucko")..listan kan bli lång..älskar min personlighet..men den kan bli FÖR mycket när jag är i mitt "hypomaniska" tillstånd....

låg inne första vändan i 4 1/2 vecka,det tog mig ca 2 veckor att bara landa för jag var så speedad,därefter kom ångesten, hatet av mig själv,dåliga samvetet att inte kunna vara en bra mamma,vet att jag är en bra mamma men när jag mår dåligt kommer alltid detta upp.
känslan av att alltid vara ensam och att känna mig ensam
"ensam i ensamheten"
känslan blir och förblir väldigt stark att allt jag rör vid blir otur (helt galet)

under dessa veckor ändrades mycket av min viktiga medicin...ökades och sänktes..för att jag har 2 diagnoser som är "uppåt" och när dessa kommer ihop sig blir det KAOS i hjärnan...
att vara inlagd på ankaret har alltid varit positivt för mig, pesonalen känner mig å vet min "mask" väldigt väl..vilket jag ogillar då..hahahha....kan ju inte lura dem precis,de ser igenom mig och mitt FÖRBANNANDE leende..de har rent ut sagt räddat mitt liv många gånger.men denna gång har nog varit den tuffaste någonsin...min bipolära har haft ett JÄRNGREPP om mig och vägrat släppa taget.
hade "permissioner" både dag och natt,ett måste innan utskrivning.då jag hade dessa gick det inte alls...låg i sängen å tröståt hela tiden å spelade spel på mobilen och tittade tv samtidigt.
men till slut blev jag utskriven...puuuhh...
skrämmande att komma ut i samhället igen tex gå till affären träffa människor in real,kände mig utstirrad.. men det bästa var ju att träffa mina UNDERBARA VÄNNER.
som sagt  "det så kallade" livet löpte på som vanligt när jag kom hem, funkade bra på många saker,tankarna blev bättre fick mer energi mm.
men så kom alla elaka dåliga tankar igen...brukar säga att när min biplära är igång har den 2 faser.....den 1:a fasen är speedad fas med full rulle i hjärnan rena "rusningstrafiken"...och den 2:a fasen är depression..
så det blev inläggning igen tyvärr i 2 veckor
återigen samma visa ändring av mediciner...vilket är jätte tufft för kroppen och hjärnan... sov i stort sett bort 2 veckor.

men nu är jag hemma å känner att nu får det vara nog!!! 
målet är nu att må bättre (vilket jag börjat göra) tack vare en bra medicinering tom minskat medicinerna :)
gå ner alla förbannade kilon som kommit till pga av medicinerna,tyvärr en elak biverkning "ökad aptit" kombinerad med tröstätning.
så nej är inte gravid som många alltid frågar en när man går upp i vikt...
har mycket positiva saker som väntar i sommar så det är en extra "kick" när man vill gå ner..men över 15 kg är inte lätt...men har jag kunnat gå ner över 25 kg förut kan jag det igen.

valde att lägga upp detta inlägg på facebook så slipper vänner/nya vänner nyfikna icke vänner..hahaha...undra över min frånvaro

tack för att du tog dig tid att läsa det kommer mera..hoppas du vill läsa igen
massor av kärlek <3 åsa



1 november 2013

följ min lillasysters resa

följ min lillasysters resa med start i Australien :-)
stolt att hon vågat ta modet å göra denna resa i 5 månader <3
åhhh...ja jag e bara liiiteee avundsjuk...

Stiftelsen- i en annan värld

1 oktober 2013

i live for you

I’ll live for you, I’ll breathe for you
I’ll be for you
i can hear above the noise
There is something on the wind
And behind your eyes I can see the pain
I am not a shallow sea
I run deeper than you think
And I will not leave
When the echoes from the walls
Are the voices in your head
Don’t listen to the lies
Just hear my words instead
For now and ever more
I live for you, I’ll breathe for you
I’ll be for you and nothing else matters
Nothing else matters, nothing else matters
Nothing else matters
Every silence of a sigh
I can feel it on my skin
Every cry for help tears into my heart
Love is not a shallow sea
It runs deeper than you think
And it will not leave
When the echoes from the walls
Are the voices in your head
Don’t listen to the lies
Just hear my words instead